En simmare är inte en dysfunktionell gångare

Flicka i vattnet

Frisk och sjuk. Hälsa och ohälsa. Vett och galenskap. Varför måste jag definiera mig som en brist, en negation, en anomali?

En simmare är inte en dysfunktionell gångare. I vattnet är förmågan att gå helt ointressant. Oavsett om du tränar fjärilsim inför OS eller ramlar av en gummiflotte mitt ute på Medelhavet. Du kan inte promenera iland.

Simma är förmågan att överleva i ett främmande element. På samma sätt är det med psykisk flytförmåga. En fråga om överlevnad i mörkervattnet. De flesta kastas aldrig i. De går torrskodda omkring på stranden och mumsar på sina glasstrutar. De behöver inte lära sig simma. Men de som kastats i ligger i ständig hårdträning. Dag efter dag, år efter år. Och utmaningen i mörkervattnet är inte att vinna, det är att hålla sig över ytan och ta sig levande iland. Och sedan göra om samma sak nästa gång flodvågen kommer. Att orka det.

Du som simmar i mörkervattnet är inte i första hand sjuk. Du är inte en dysfunktionell levare. Du är en psykisk överlevare. Du är en mental atlet. Du ska räta på ryggen och möta oförstående blickar med rättmätig stolthet.

När du tror att du sjunker. Att du inte förmår något mer. Att du vegeterar fast alla andra presterar. Minns då att du i själva verket arbetar dygnets alla timmar. Att du kämpar på gränsen av varje människas förmåga. För du lägger andetag till andetag i en värld där själva levandet är en kraftansträngning. Du är en mental atlet.

Låt dem som kallar sig friska vara negationer en stund. De är opsykiska. Insiktslösa. Oerfarna och icke simkunniga. Har aldrig spanat ner i mörkervattnet – det element du ägnar ditt liv åt att bemästra.

7 reaktioner till “En simmare är inte en dysfunktionell gångare

  1. Ytterligare en stark text och ett intressant altenativt perspektiv! De flesta av oss trillar nog i mörkvattnet bara någon gång, och vissa av oss hamnar nog inte mer än på det grunda även då. Om vi håller perspektivet – vad kan vi gångare lära av simmarna? Applicerar de kunskaperna även på vanliga livskrascher? Är förmågan att simma densamma för alla? Eller simmar vi alla och parerar livets törnar, det är bara att vi opsykiska utan att inse det simmar i barnbassängen, medan andra är mitt ute på oceanen?

    Gillad av 1 person

  2. Maria! Den här bloggen håller på att utveckla sig till nånting fantastiskt. Den kan bli av stort värde för de många simmare som finns runt omkring oss!
    A78

    Gillad av 1 person

  3. Åååå sååå fint skrivet!
    Tack för bilden om mörkervattnet och om hårdträning som ständigt pågår för oss som hamnat där.
    Och för omvänd negation, att de som går torrskodda på stranden och äter glass är oerfarna och icke simkunniga.
    Jag behövde dessa bilder idag.
    Tack!!!!

    Gilla

  4. Tack för den här texten och dina perspektiv. Jag behövde verkligen det idag. Att få känna mig stark för att jag står ut snarare än att känna mig svag för att jag inte är glad och pigg…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s