Sommaren är lika kort som livet

Nu är StoltochGalen igång igen efter mitt sommaruppehåll – välkomna tillbaks gamla läsare och extra välkomna alla nya! Som en extra pepp till de senare har jag skrivit ihop en liten ordlista med sånt jag ofta pratar om. Den funkar för gamla läsare också, om man vill ha en liten uppfräschning av stoltochgalen-vokabulären (tipsa gärna om det är fler saker som behöver en förklaring!).

Men i alla fall. Tänk att sommaren är över nu igen. Den verkar bli kortare och kortare för varje år som går – kanske för att man får fler och fler år att förhålla sig till. Jag menar, för en tioåring är ju två månader en mycket större andel av livet än för en femtio- eller sjuttioåring. Eller för en liten fölunge som än så länge bara vet vad sommar är.

I maj är jag vanligtvis lite rusig av förväntan och njuter bara av vetskapen att hela sommaren fortfarande ligger framför mig. När augusti kommer känns det som att det inte längre är någon vits med att göra somriga saker, som att sola eller bada. Jag tar ut hösten i förskott och slösar bort en hel sommarmånad på att vånda mig. Det finns ju ändå inga hallon kvar att plocka och jag ser nog hur björkarna ligger i startgroparna för att gulna. Ja, hela växtligheten konspirerar bakom min rygg, ett tu tre slår den till och så är allting kalt och mörkt. Med andra ord – det är halvtomt i mitt glas med nypressad äppelmust, inte halvfullt.

Men för något år sedan satte jag mig faktiskt och gjorde lite matematiska övningar på mina fingrar: få se nu, vår och sommar det är väl mars, april, maj, juni, juli och augusti? Sex månader. Faktiskt lika långt som höst och vinter. Eller ta mina riktigt äckliga äckelmånader, oktober, november, december (och kanske januari om det inte finns nån snö) – det motsvarar ju juni, juli och augusti. Hm. Det måste ju betyda att det fruktade mörkret passerar lika snabbt som sommaren? Märkligt. Sommaren är kort – ja absolut, men det är vintern också. Precis lika kort.

fölunge
Vadå mörkt och kallt? Hela mitt liv har ju varit en sommar!

På ett sätt är det här lite läskigt – det innebär ju att ALLTING går jättefort. Livshjulet spinner snabbare och snabbare ju mer vi närmar oss vår ålderdom och död och hur mycket digitala trollerier som än uppfinns går detta inte att stoppa. På ett annat sätt är det rätt skönt, för det betyder ju att allting går över. När det är vinter kan jag inte riktigt föreställa mig att träden faktiskt ska bli gröna igen, men det blir de. När jag cyklar hem på eftermiddagen i snålblåst och novembermörker kan jag inte begripa att det snart kommer vara ljust hela natten igen. Men så är det. Mörkret går över, kölden släpper, lusten kommer tillbaks. ”Tänk positivt!” är en uppmaning som de flesta deprimerade hatar. Helhjärtat hatar. Säg för fan inte att det ska bli vår igen! Kom inte och tala med mig om sol som värmer det frusna och frön som gror! Stoppa upp dina sliskiga j-a metaforer i rövhålet!

Fast när man inte är deprimerad, inte jättedeprimerad i alla fall, då kan sånt vara bra att påminna sig. Nu mulnar det på. Nu kommer snart mörker och kyla. Men mörkret vissnar lika snabbt som gräset. Och har du tur lägger sig isen på Fjällnorasjön redan i december och vips spänner du på dig dina långfärdsskridskor och njuter av hur luften biter dig i kinderna. Kölden kan också vara rätt nice.

 


Vill du få mina blogg-inlägg raka vägen in i mejlen? Klicka på ”follow”-knappen längst upp till höger. Du kan också joina bloggens facebooksida eller twitter. Och kom ihåg att varenda like och kommentar värmer mitt hjärta!

PS: Jag har fått lite fart på mitt romanskrivande och kommer kanske inte lägga upp  lika många inlägg som i våras, men ett per vecka tänkte jag i alla fall orka med. Bara så att ni vet!

4 reaktioner till “Sommaren är lika kort som livet

  1. Kul att din blogg är igång igen! Jag tog mig igenom sommaren med ditt förra inlägg och lyckades faktiskt finna någon slags sinnesro trots alla störningsmoment jag har i mitt liv just nu, jobbiga omständigheter som jag lät vara, jag lyssnade till oljudet av dem och lät det brumma i bakgrunden, medans jag gillade läget och njöt av sommaren. Sen kom ångesten så klart tillbaka så fort jag skulle börja jobba och prestera igen, leva upp till förväntningar som jag inte orkar egentligen. Men det får gå. Och nu tar jag mig an hösten och vintern med det här inlägget som språngbräda. Sommaren var kort, men det är vintern med. Jag är deprimerad, men inte jättedeprimerad så jag kan ta till mig det. Nån gång blir det väl ljusare, även om allt känns mörkt och tungt just nu…

    Gillad av 1 person

    1. Vad fint att höra att mitt sommarlovsinlägg gav en liten hjälpande hand! Det ÄR svårt när mörkret och kraven kommer tillbaks, det går inte att komma ifrån. Men jag förhoppningsvis kommer fler små hjälphänder under hösten – Alfons Åberg var bara den första. Önskar dig väl!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s