Alfons Åberg-metoden

Som psykfall lägger man sig till med en hel del knep för att få verkligheten att stå på någorlunda stabila fötter. Eller som normalspeciella säger: för att få ihop livspusslet. Såhär i början på hösten tänkte jag att det kanske kan passa med lite existentiella trix, och vi kan väl börja med Alfons Åberg, en välkänd livscoach och kojbyggare.

Jag-ska-bara-metoden

Alfons brottas med livspusslet precis som alla andra och det är när han ska göra sig i ordning och komma iväg till dagis som han uppfinner sin patenterade kognitiva krycka. Pappa hovrar i bakgrunden som en välvillig men avlägsen vuxenhelikopter. Han menar att Alfons måste skynda sig. Men Alfons ska bara klä på dockan. Han ska bara sätta däck på leksaksbilen och sen ska han bara laga sin bok som gått sönder. Det är sådant som vem som helst kan ställas inför en stressig tisdagsmorgon när barnen inte har klätt sig, bilen gått sönder och papperna till mötet försvunnit. Pappahelikoptern tjatar men Alfons upprepar lugnt, ”jag ska bara…”. När Alfons till sist är klar och beredd att gå ramlar polletten ner hos pappa. Han ”ska bara” läsa klart tidningen.

Kanske låter det som en kaotisk vardagsstrategi men när man särskådar den inser man att den definitivt inte befinner sig på dagisnivå. Den fungerar särskilt väl för stressade mitt-i-livet-människor (sådana som nästan alltid befinner sig på gränsen till sammanbrott) liksom för dem som redan simmar runt i utmattningsdimman. Själv lärde jag mig tekniken när jag gjorde min debut i utmattningsbranschen 2003.

När man bryter ihop får man stifta bekantskap med en ny version av sig själv. Det är inledningsvis lite grand som att får en ny jobbig kollega som man tvingas samarbeta med 24/7. Har man varit en aktiv, sprudlande och kompetent varelse, vilket de flesta utbrända har, så kan det kännas obegripligt hur lite man plötsligt orkar. Hur det kan vara en ansträngning att ligga i sängen och tänka på att man måste gå upp. Eller sitta med en kaffekopp i köket och tänka på att man måste handla. Och dessutom laga mat. Och diska. Kanske borde man ta en promenad också, men bara tanken på att gå ut i tamburen, sätta på sig skor och jacka och gå ner till porten, gör att pulsen stiger.

085
Jag ska bara stå här på de gamla golvbrädorna en stund

Det är där Alfons Åberg kommer in i bilden. För mig kändes det först helt bakvänt att inte ha en tidsplan, en strategi, det känns inte riktigt ansvarsfullt. Men Alfons Åberg tar mig i handen när jag sitter där i köket och säger till mig: du kan ju bara gå ut i hallen. Ja, det är klart, det kan jag ju. Jag ska bara gå ut i hallen. Så då gör jag det. Då säger han: nu när du är här kan du ju lika gärna sätta på dig skorna. Jo, visst, det är ju inte så ansträngande. Jag ska bara sätta på mig skorna. Alfons: kanske jackan också? Tja, okej då. Jag ska bara sätta på mig jackan. Alfons når inte upp till min axel så han klappar mig på knät och säger att jag varit duktig. Sen ger han mig ett ska-bara-diplom och föser ut mig genom dörren.

Genast börjar tankarna rusa: jaha, nu måste jag gå till affären, ska jag handla bara för ikväll, ska jag gå omvägen genom parken eller den tråkiga bilvägen, ska jag gå upp och hämta tygkassar, ska jag köpa kattsand trots att det blir tungt, ska jag, måste jag…

Då ser jag Alfons trinda ansikte för mig: jag ska bara. Visst ja. Jag ska bara ut och gå. Tamtidamtidam… Det är riktigt fint idag. Titta där är en snigel. Tamdida… Oj vad barnen springer i parken, leker de tagare? Tidamdidadidam… Men, där är ju affären! Tja, jag kan väl lika gärna gå in när jag ändå är här. Och när jag är inne kan jag ju lika gärna handla lite smått och gott, tidadidej. Kattsand? Nä, det får va. Sådär ja. Jaha, ja nu ska jag bara strosa hemåt.

Märkligt. Det var ju inte alls särskilt jobbigt. Vilket det definitivt hade varit om jag gått med hela listan av uppgifter i huvudet hela tiden. Då hade de kunnat bli fullständigt övermäktigt. Vilket naturligtvis också gäller när man har uppgifter som att gå på möten, skriva protokoll eller hålla deadlines. Det fiffiga är också att när man strosar istället för går, när man ”ska bara” istället för måste, då hinner man se i tid när man faktiskt måste stanna och säga till sig själv: nä nu ska jag bara vila en stund.

 


Vill du få mina blogg-inlägg raka vägen in i mejlen? Klicka på ”follow”-knappen längst upp till höger. Du kan också joina bloggens facebooksida eller twitter. Och kom ihåg att varenda like och kommentar värmer mitt hjärta!

2 reaktioner till “Alfons Åberg-metoden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s