Notis: Dåligt samvete

…ska man ju inte ha har jag sagt, men varje gång jag tänkt på att jag inte har skrivit något blogginlägg på så länge har jag ägnat mig åt det. Istället för att skriva. Ni finns med mig, kära läsare, och med jämna mellanrum ser jag på livet med den stolta galningens perspektiv. Tänker ”aha, det måste jag skriva om”. Och så gör jag inte det. Inte ens en notis har jag kommit mig för att skriva. Jag har hela tiden föreställt mig att eftersom det kommer ett inlägg alldeles snart är det bara fånigt att berätta varför jag inte skriver. Men alldeles snart kommer alldeles för snart och så sitter jag där och känner att loppet liksom är kört. Dessutom är jag rädd för att öppna Facebook för där finns säkert en massa människor som är arga för att jag inte gillat deras kommentarer… Dumt.

Men den viktigaste anledningen till torkan är trots allt kreativ. Jag har dykt ner i min roman igen. En redaktör på Bonniers tog sig tid att skriva en kommentar till sin refusering: det gick alldeles för långsamt (annars var det tydligen skapligt bra). Så jag plockade fram sekatören och attackerade texten som en trädgårdsmästare tuktar sina vildvuxna tujor. Det behövdes, jag insåg det när jag började. Boken är definitivt inte en formklippt häck, snarare en tulipanaros med pelargoner och pioner i hatten. Vissa stycken har jag fått rensa ur och klippa till fyra-fem gånger innan jag blivit nöjd. Nu har jag kommit fram till en bra tumregel: max en metafor per stycke. Problemet är bara att alla mina metaforer är så fantastiskt bra…

I alla fall. Jag vill ju bli klar någon gång med det förbaskade romaneländet så att jag kan börja på den där boken jag halvt om halvt lovat er. Min lilla visdomssamling. Mina psykfallsessäer. Men det kommer att ta ett bra tag till tyvärr, vissa kapitel måste jag alldeles gräva upp och plantera om och det går inte i en handvändning. Så när det blir stiltje på bloggen är det förmodligen detta jag pysslar med, om ni skulle undra. Förutom att jag tar mina gamla promenader, blir utmattad, bakar studenttårtor, kollar på X-files, spelar Chopin, deppar ihop, sprutar i mig B-vitamin och emellanåt känner mig ganska lycklig.

Men det kommer faktiskt ett inlägg alldeles snart.