Om bloggen

Livets snigelvandring

Psykisk ohälsa är ett allvarligt ämne, men ibland kan det vara rätt kul att prata om elchocker och ambulanstransporter till psykakuten. Faktiskt! Ibland har jag rent av tänkt att jag ska göra en stand-up i ämnet. Det skulle bli en riktig hödjare, jag lovar!

Jag har nog vad man kan kalla en rätt gedigen kunskap i ämnet. Framför allt för att jag lidit av psykisk sjukdom i olika former och grad ända sedan jag var liten. Varit på psykakuten, varit inlagd, fått elchocker. För att inte nämna alla mediciner och behandlingar jag prövat.

Men också för att jag är forskare. Religionspsykologi är mitt ämne, och jag har framför allt fokuserat frågor som har att göra med existentiellt välbefinnande. Psykisk hälsa som en känsla av sammanhang. När jag är sjuk glömmer jag lätt det, att jag faktiskt kan en hel del. Men kunskapen hjälper mig på många sätt, och kanske kan det också hjälpa andra? Du kan läsa mer om mina tankar om psykisk hälsa här, eller kolla in min högst ovetenskapliga blogg-ordlista.

Det är mycket lättare att prata om psykisk ohälsa nu än för tjugo, trettio år sedan. Men det är fortfarande ett stigma för många, och det är så förbannat onödigt. Vi är alla skröpliga varelser, friska som sjuka. Vi har alla våra snigelvandringar att vandra. Det är bara det att de flesta är duktiga på att gömma sina snigelspår. Sin långsamhet och sårbarhet. Vi som inte kan det får lätt för oss att vi är av en sämre sort. Det är vi inte. Vår väg är bara extra stenig och besvärlig. Eller – för att ta en annan metafor – vi har tvingats ta vår skröplighet ur garderoben.

Ingen ska behöva skämmas för sin ohälsa. Inte en enda en. Enligt diskrimineringslagen har alla rätt att behandlas lika oavsett funktionsnedsättning (och kön, ålder, trostillhörighet, etnicitet, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning). Jag skulle vilja tillägga att alla har samma rättighet att känna stolthet.

Därför låter jag mitt snigelspår bli synligt här på bloggen.
Därför kliver jag ut ur min lilla garderob och säger: jag är stolt och galen!

Långan väg att gå