Ordlista

Acceptans – låter irriterande terapigulligt, liksom populärpsykologins ”att vara här och nu”-slogan. Men när häret och nuet är för jävligt är det en extremt tuff uppgift att gilla läget. Man måste släppa taget om både om sin bitterhet och sitt hopp.

Apatisera – mitt i depressionen kan psykfallet ha svårt att ge respons. Det ska inte uppfattas som ett aktivt avvisande utan som en oavsiktlig följdverkan av bristen på livsengagemang. Den som bryr sig om blir apatiserad av den apatiske, vilket inte är så kul.

Bitterhet – när du grämer dig fokuserar du allt som kunnat bli men som aldrig blev, eller allt som andra fått men inte du. Ditt fokus ligger i dåtiden och hos de andra. Ganska ofruktsamt.

Blottare – är ett psykfall som vågar visa upp sina svagheter, sin ynkedom. Den som förträngt sina egna skavanker kan bli väldigt generad av en blottare, men ibland kan det visa sig att blottaren får hjälp från oväntat håll.

Boendestödjare – är verkligen en mycket fiffig inrättning. Boendestödjaren kommer hem till dig och ser till att du kommer igång, få maten lagad och soporna kastade. De agerar som de reservbatterier du själv saknar.

Deppighet – är något som drabbar de flesta ibland. Livet är inte lätt för någon och ibland känns vardagen extra tung – barnen är sjuka, hunden har dött, kollegorna är dryga och det är evigheter till semestern. Deppighet är nånting helt annat än att drabbas av en depression.

Depression – till skillnad från deppighet går en depression inte över bara för att barnen blir friska och du hittar ett nytt jobb. Den som är deppig är det av en specifik anledning, men depressionen har inte något tydligt objekt. När deppigheten handlar om att känna sig moloken och pessimistisk handlar depressionen snarare om att sakna meningsfulla känslor. Därför kan man sällan muntra upp deprimerad människa.

Ensamhet – en skam nästan värre än psykisk sjukdom. Att vara ensam är ett väldigt oattraktivt misslyckande. Välj själv: att vara galen och ha en massa vänner eller vara ogalen och ensam.

Hopp – ”är det sista som överger dig” säger man. För mig funkar det bättre utan hopp. När jag hoppas tänker jag på det som skulle kunna bli, det jag önskar mig ska hända. Det är ett fokus på sedan, förhoppningar om en framtid som efter ett antal bakslag känns väldigt osäker. Då funkar det bättre att gilla läget och låta de goda växa fram ur de här och nun jag befinner mig i.

Landgångare – se opsykisk.

Lycka – lika knepigt som hopp och därför dumt att fokusera på. Att vara lycklig är varken en rättighet eller en skyldighet, och att missa lyckan är något helt annat än att vara misslyckad. Med andra ord: det är ok att inte vara glad.

Lättja – det är lätt att tro att någon som bara vilar och vilar är lat, inte minst för den som själv ligger på sofflocket. Tankarna Lättjetankarna kommer ofta när man får några goda dagar och man känner sig en smula pigg. Och det hjälper ju inte att folk i ens omgivning betraktar en som lat för att man ser glad och pigg ut fast man inte går till jobbet. Jag tror lättja handlar mer om att ge upp, framför allt sitt subjekt.

ME-CFS – myalgisk encefalomyelit, eller kroniskt trötthetssyndrom. Det kan man inte ha i Uppsala, vilket är tur, för det är en helvetisk sjukdom.

Mental atlet – är den som blir klubbad av depressioner gång på gång och ändå reser sig och prövar att leva igen. Och igen och igen. En person som kan ha mycket att lära de opsykiska.

Mordor – landet dit varje deprimerad sate skickas. ”Se det som en resa” säger den klämkäcke, och det är det, men det är en tröstlös resa genom stenöknar och över stinkande kärr.

Mörkersimmare – en annan metafor. Depressionen skickar ut dig i mörkervattnet, ett alldeles eget fasansfullt element, och om du inte ska dö måste du lära dig simma. Du är tvungen antingen att gå under eller att bli en mental atlet.

Opsykisk – eller landgångare är människor som aldrig har vistats i mörkervattnet och som således inte kan simma.

Psykfall – ja, det är alltså jag. Känns som en bra titel vid sidan om mamma och docent. Det är min filosofi, att ta makt över fulorden och pinsamheterna. Det gör mig mindre sårbar.

Psykiska – ett språk man måste lära sig för att få läkaren att förstå att man måste bli sjukskriven eller inlagd eller så. En förtrogenhet med skattningsformulären och sjukvårdens språkliga referensramar.

Reservbatterier – är bra att ha, för ibland tar orken slut innan uppgifterna gör det. Lider du av utmattning har du sannolikt ingen laddning i dina reservbatterier. Det innebär att när du går över din gräns tar du tvärslut. Har du både diskat och tvättat med glatt mod kan du plötsligt tvingas tillbringa resten av dagen i sängen.

Rullator – har man ingen rullator, inga kryckor eller bandage kan det ibland vara svårt att få folk att begripa att man är handikappad.

Sam och Frodo – det är Frodo som kastas in i Mordor, som måste bära helvetesringen till helveteselden. Sam är den godmodige medvandraren som bär grytorna på ryggen och lagar kaninstuvning när Frodos krafter tynar. Alla borde ha rätt till en Sam. Min Sam heter Staffan.

Sjukdomsvinst – man slipper ju jobba. Till exempel. Och man kan skriva på en roman eller spela Sims utan att någon lägger sig i. I Försäkringskassans värld måste man sluta spela Sims och börja jobba igen när man blivit frisk, och det låter ju vettigt.

Skam – psykfall skäms, trots att de är hjältar i öknar och mörkervatten. Det är dumt, och bloggen är mitt sätt att berätta bort skammen. När någonting känns riktigt förödmjukande skriver jag om det, för om jag blottar mig själv kan i alla fall ingen annan göra det. Och kanske visar det sig att jag inte är så ensam om skamligheterna.

Startmotor – en sån kan man vara i skriande behov av om man är utmattad eller deprimerad, för då pajar den. Saker som egentligen är enkla blir orimligt svåra, som att skriva en inköpslista eller plocka ur diskmaskinen. Då är det bra att ha en boendestödjare.

Stolthet – räta på ryggen psykfall, det finns ingen anledning att huka! Du är en hjälte i Mordor, en mental atlet och en mörkersimmare. Du har kunskaper och förmågor som våra kära landgångare inte ens visste att man kunde behöva!

Subjekt – det är viktigt att vara sitt eget. Och extremt svårt när man ständigt drabbas av motgångar. Men alla människor har ett existentiellt mandat. Även i det svartaste av hål kan du fortfarande välja – att vara eller inte vara. Slutar du välja är det stor risk att bitterheten slår klorna i dig.

Trötthet – ett tillstånd som går över när man fått ta igen sig. Då blir man pigg igen.

Utmattning – en trötthet som inte går över. När den är akut känns den som en influensa med hög feber: hela kroppen är tung och öm, du orkar inte riktigt öppna ögonen och definitivt inte gå ut och ta en stärkande promenad. Det jävliga med utmattning är att du inte kan sova dig pigg eftersom dina reservbatterier är tömda.

Ynkedom – nåt som kan komma när hela ditt liv känns som en befläckat av skam. När allt du varit stolt över, duktig på, efterfrågad för har havererat. Jag har utnämnt mig själv till ynkedomens ambassadör, inte för att bättra på mitt skamkonto utan för att jag med stolthet vill företräda alldeles särskilt modiga och starka människor. Det vill säga alla som går omkring och skäms helt i onödan.

Överge och överlåta – på den yttersta kanten av svartheten plågas många deprimerade av tanken på att överge sig själva. Att släppa taget kan vara bra, men inte om livet. Bättre att överlåta sig själv, lägga sig i någons välvilliga armar. Som en gud, en mamma eller en stabil mentalskötare.