Lappen i kaminen

Min nyårsafton inleddes på ett föredömligt vis med en rejäl tvagning och utrensning i den gamla ångbastun i Häradsbygden. Det är en samling byar några kilometer från familjens bagarstuga – min favoritplats på jorden. Efter upphettning, snörullning, avrivning och bristfällig torkning på fuktiga handdukar gjorde vi en rit. Vi skrev ner vad vi inte ville släpa med oss in i det nya året. Något i det nyss förflutna som vi tyckte vi klarade oss bäst utan.

Med lapparna i handen gick vi ut i förstugan. Där satt de två dalkarlar som matat ved i den stora kaminen hela förmiddagen för att hålla bastun varm. Han som satt närmast kaminen öppnade luckan för oss, var och en, så att vi kunde slänga in våra lappar och se eldslågorna slicka dem i sig som om de vore tussar av sockervadd.

Jag hade fått grunna länge innan jag kom på vad jag ville skriva. Det finns ju så himla mycket jag helhjärtat önskar att jag slapp – sjukdom, bitterhet, utmattning, ångest, uppgivenhet… Men jag ville inte skriva ner nåt jag på förhand vet att jag faktiskt inte kommer undan. Eller som jag ännu inte klarar av att släppa. Till sist skrev jag “det förflutna”. Osedvanligt fånigt. Vad i det förflutna vill du bli av med? Det förflutna. Men det kändes rätt, för det förflutna kan jag faktiskt undvara. Som helhet.

Allt elände som redan har passerat har jag ju faktiskt ingen användning för när jag tar nästa steg. Inte heller har jag nån nytta av alla goda, starka, lyckade dagar, om jag plockar fram dem som spegel för det jag är idag. Minnen är nåt man ska värma sig vid, glädja sig åt. Och ibland sörja. Men varken goda eller svarta minnen är nåt att klamra sig fast vid. Så jag slängde mitt förflutna i bastukaminens varma hjärta och gick renskrubbad därifrån.

Bad och eld är bra till nyår

Som avslutning på 2018 lägger jag upp ytterligare ett inlägg. En sorts kondensat av tankar från mitt första år som bloggare och professionellt psykfall. Ett år jag är glad för och stolt över. Bloggandet har gett tillbaks gnistan i mitt liv, inte minst på grund av all den respons och uppmuntran jag fått via kommentarer, Facebook, Twitter, mejl och samtal. Det verkar som att mina texter emellanåt faktiskt är roliga, läsvärda – till och med betydelsefulla, och jag kunde inte önska mig mer.

Eller jo. Det vore förstås kul om ännu fler hittade till min blogg! Och ingen skulle kunna åstadkomma det bättre än mina främsta ambassadörer – ni läsare. Så här kommer helt frankt en nyårsönskan till er:

Dela med er av mig!

Undrar du hur man gör? Här kommer några tips:

  • Om du läser bloggen på internet finns en delaknapp som man klickar på för att dela på t ex Facebook eller Twitter. Har du ett favoritinlägg du vill bjussa på öppnar du bara det innan du klickar.
  • Om du är prenumerant och läser bloggen i din mejl får du först öppna inlägget i din webbläsare och sedan klicka på delaknappen.
  • Om du inte använder Facebook och sånt tjafs: vidarebefordra inlägget eller länken till bloggen i ett mejl. Ett hederligt gammalt samtal går också väldigt bra!

Till sist och till först hoppas jag på ett nytt år av humor och öppenhet, kärlek och svärta, skrivande och delande!


Vill du få mina blogg-inlägg raka vägen in i mejlen? Klicka på ”follow”-knappen längst upp till höger. Du kan också joina bloggens facebooksida eller twitter. Och kom ihåg att varenda like och kommentar värmer mitt hjärta!